sov gott lany. sov gott 
min sista dag. nu är det någon annans tur. nu väntar jag bara. nästan.
http://open.spotify.com/track/0PXWpNBYg52gABrn1qL1bD
All day
Staring at the ceiling
Making friends with shadows on my wall
All night
Hearing voices telling me
That I should get some sleep
Because tomorrow might be good for something
Hold on
I’m feeling like I’m headed for a
Breakdown
I don’t know why
I’m not crazy, I’m just a little unwell
I know, right now you can’t tell
But stay awhile and maybe then you’ll see
A different side of me
I’m not crazy, I’m just a little impaired
I know, right now you don’t care
But soon enough you’re gonna think of me
And how I used to be
Me
Talking to myself in public
Dodging glances on the train
I know
I know they’ve all been talking ’bout me
I can hear them whisper
And it makes me think there must be something wrong
With me
Out of all the hours thinking
Somehow
I’ve lost my mind
I’m not crazy, I’m just a little unwell
I know, right now you can’t tell
But stay awhile and maybe then you’ll see
A different side of me
I’m not crazy, I’m just a little impaired
I know right now you don’t care
But soon enough you’re gonna think of me
And how I used to be
I been talking in my sleep
Pretty soon they’ll come to get me
Yeah, they’re taking me away
I’m not crazy, I’m just a little unwell
I know, right now you can’t tell
But stay awhile and maybe then you’ll see
A different side of me
I’m not crazy I’m just a little impaired
I know, right now you don’t care
But soon enough you’re gonna think of me
And how I used to be
Hey, how I used to be
How I used to be, yeah
Well I’m just a little unwell
How I used to be
How I used to be
är temat denna vecka i fotourvals tävling.
här är mitt bidrag 
mamma
det lurar tårar i ögonvrån
som om allting vore ett skämt
men mellan varven gråter jag
inte av glädje
jag orkar inte räkna alla dina förluster
ett streck i din räknebok
är ett streck i min
och mitt hjärta klappar fort
ibland tror jag på att ge upp
ge efter
skära handlederna av mig
ibland önskar jag att du visste
att du stod bakom mig
höll min rygg fri
ibland önskar jag
mamma
det står fyratusen hatord
inristade på mina skuldror
istället för vingar
och inget av dem
får mig att vilja lyfta
det är liksom dags nu. på fredag står det klart. jag erkänner att jag är nervös.
dev har just knallat iväg till skolan. den stackarn vaknade av klockan en timme innan han egentligen skulle upp. klockan på hans mobil stod nämligen fortfarande på sommartid. typiskt.
men han var inte särskilt upprörd för det, utan satte igång med sina morgonsysslor och hann därmed sitta och spela på sin nintendo ds en hel timme innan det var tid att gå.
ikväll ska han och prada på bio. de ska se ”upp” i 3d. jag önskar jag kunde följa med, men jag klarar inte av 3d. min mage vänds ut o in av sånt och jag kräks tarmarna ur mig. så de får gå och se den utan mig. vilket iofs är bra, eftersom prada har jobbat hela helgen och de knappt sett skymten av varann. de behöver kill-tid. utan mig.
vid fem kom han hem och sa; – jag ska ut på ”bus eller godis”, du måste fixa smink, mamma.
va? nu? jag? va?
förtvivlat letade jag i alla gömmor och förråd, efter halloween-kitet jag vet att jag äger. halloween har alltid varit min absoluta favorithögtid. jag ÄLSKAR att klä ut mig. son däremot, har inte tyckt att det har varit roligt alls att klä ut sig. godis vill han förstås tigga ändå. jag tycker dock att ska man ut och tigga godis av stackars intet ont anande främlingar, måste man anstränga sig. nu skulle det alltså bli av. hur han skulle vara sminkad var inte viktigt, bara att det skulle till. men ingenstans kunde jag finna en endaste ledtråd om var min lilla skattkista kunde gömma sig.
son visade sig vara bra mycket mer fantasirik än sin gamla dammiga mamma. såhär såg han ut när han kom hem igen.
i pannan har han ett sår gjort av tuggat tuggummi färgat med brunkräm och läppstift. utmed näsan rinner blod och ”mustaschen”.. ja, den skulle liksom bara vara där. strålande unge. och sin mor upp i dagen.. ja, till utseendet åtminstone
nu ska vi glo på film 
för tårarna.
efter att ha läst i din blogg, kom jag på hur länge sedan det var jag lyssnade på laleh. och när denna låt började spela, fylldes blicken med tårar..
http://open.spotify.com/track/4BsVJwiJ1Q2vxw0vEMAw83
Ett desperat försök
det krävs ett hjälte mod,
vem av oss är modig nog
att hjälpa storebror, min käre storebror.
Han har ett öga för det där,
hans sinnen letar klöver,
härjar ute varje kväll
med grabbar som han kallar bröder
herregud, käre storebror.
Ref,
Han har en massa fuffens för sig, jag vet inte vad det rör sig om.
Härjar ute hela natten, vad han gör det vet’e katten,
kanske något illegalt eller så är han väldigt social.
Bror min drömmer om det liv
dom visar han på tv,
han vill alltid vara som dom
men jag vill ha han som han e min bor, käre store bror.
Bror ska du ut i natten?
kom vi knyter vänskapsbanden
kom stanna här med mig,
jag vill vara med dig storebror, käre storebror.
Kom, stanna hemma här med mamma,
vi kan prata med varandra,
dricka te och äta kaka,
kom vi minns, minns tillbaka,
har du samma drömmar nu
om att du ska bli kung-fu
-mästare och president
bror säg mig vad som hänt
min bror käre storebror.
Ref,
Han har en massa fuffens för sig…
Brosan körde mig i morse
i sin nya fina Porsche,
käre bror han vägra svara
om den var köpt med illegala
pengar det kan tänkas
men han körde mig till ett kontor
det visade sig att storebror
har startat litet företag
allting enligt rätt och lag
och nätterna han varit borta
har han varit där och jobbat
allting sluta väldigt bra men det var inte så det var med bror käre storebror.
Ref,
Han har en massa fuffens för sig..
Du vet att den som lever flott och gott han lämnar inga spår
Han flyger högt bland alla moln och glömmer alla år
Men den som lämnar djupa spår i gyttjan varje dag
Har härdat sina dar som år känt minsta andetag
Han lever inte för en framtid
Utan för idag.
trots att jag nästan slutade tro på det. övernattningen avklarad. det blev sent. jag vaknade massor av gånger med hjärtat i halsgropen. drömde skrämmande drömmar, vaknade av att ett par av tjejerna pratade i sömnen. när klockar slutligen ringde vid 6:30 (eftersom jag hade fått för mig att devs pappa skulle lämna dev hos mig på gården mellan då och 7, vilket såklart visade sig vara fel) var jag färdig attlämna jordelivet av trötthet. och när jag tillsist lyckades bända upp ögonen, insåg jag att dörren till rummet där vi sov hade stängts.. dessutom hörde jag klonkande ljud utifrån. jag höll seriöst på att göra i brallan. jag fantiserade ihop ett gäng ovanligt fräcka inbrottstjuvar som höll på att länsa hela bygget. försiktigt tassade jag upp, öppnade dörren med darrande hand och möttes av… maggan. städtanten. gahh.
nu är vi iaf hemma och ska baka havrebollar.
det kliar i mina fingrar. jag vill skriva.
nu har jag nattgibbat klart. jag är bisarrt trött, men ska försöka hålla mig vaken tills ikväll. jag lär misslyckas, men varje minut jag håller ut är en vinst.
det är roligt egentligen.. hur jag ska hinna vända ut o in på dygnen ett flertal gånger under en och samma vecka. inatt jobbade jag 20:00 – 12:45, i morgon jobbar jag dag för att sedan på torsdag åter jobba natt. min mage är i total kaos igen. under ett gibb får man ju tillfälle att fylla buken med skräp. dessutom blir man ju relativt stillasittande när hela poängen är att spela dataspel. sådant är vådligt för en mage. vilken mage som helst, förmodligen, och min mage kanske extra så.
hursomhelst. torsdag till fredagsnatten ska tillbringas med tjejerna från tjejkvällarna. de har länge önskat sig en övernattning på gården och nu är det då äntligen dags.
det blir middag, film och värderingsövningar. sedan ska jag få dem att sova. och jag använder hot om jag måste. jag orkar inte en hel natt vaken igen, även om jag vet att det lär bli sent. pyjamaprtyn har en tendens att bli sena. och på fredag kommer ju dev. då ska jag orka hänga med honom 
är snart färdigt. de nya döskallelakanen får sig en karusellåktur i tvättmaskinen. döskallegardinerna hänger redan på plats. och när väggarna torkat, ska väggpryttlarna upp. döskallar, döskallar och åter döskallar. jag tror att han kommer att bli väldigt överraskad och attans glad.
igen. denna gången får jag hjälp av prada. devs rum ska bli som nytt. och så dricker vi ett par mellanöl mellan penseldragen medans rasmus ljuder ur högtalarna. nytt och gammalt i en salig röra. jag gillar det
jag är nog inte så bra på det. att vara jag. eller veta vad jag vill. åtminstone i det långa loppet. jag brukar tro att jag vet. jag tar impulsiva beslut med en övertygelse som ibland kan tyckas skrämmande, men någon dag senare är jag inte längre riktigt lika säker på att det var rätt. eller ens fel. jag vet bara inte.
och jag vill vara nyinflyttad igen. jag saknar känslan jag hade för snart året sedan. när jag strövade omkring i lägenheten och såg möjligheter på tomma ytor. jag saknar mina mornar i köket, där jag satt förundrad över hur lycklig jag var i mitt nya hem. jag älskar det fortfarande, missförstå mig inte.. men det är inte längre en nyhet. ingenting är outforskat. där finns inga potential i tomma ytor att förverkliga. allt är gjort.
och jag har bytt köksstolen mot soffan. förundret mot vanan. men visst stannar jag fortfarande upp ibland och bara ler, när tacksamhet väller över mig. jag älskar det. men det är inte längre nytt.
höst. mörkt. och färger. dessa färger att dö för. synd att det regnar så mycket att man knappt kan ta med kameran ut.
eftersom det är för sent. förbannade oförmåga att LÄSA instruktioner. jag missade allt. sista dagen att skicka in bidrag till metro photochallenge var i förrgår. jag är ett jävla pucko.
6.
7.
funderar jag på att skicka in till metros fototävling (måste bara invänta ett litet godkännande först).
vilka tre tycker ni jag ska välja?
1.
2.
3.
4.
5.
eller nåt i den stilen
in comparison
låt mig presentera
crap ass, lintott, pojken i rummet intill
sökordet idag är ”prada tapeter”.. 
nu vill denne någon tapetsera hela hemmet med honom. och han luktar fortfarande sur socka när han kommer hem från ”jobbet”. han har en affär, i tell you. med en skobutik. vi behöver parterapi.
och började gå på disco istället för att tycka att morsans sällskap en fredagkväll är bästast.
han sa dock, innan vi for, att det k u n d e bli så att han skulle ringa och be om att få bli hämtad tidigare än nio, eftersom han kunde bli illamående eller trött. jodu. det lär ju hända.
den killen växte han ur för dryga året sen. den där som faktiskt inte orkade i samma takt som andra barn i hans ålder. den där som oroade sig för att vara ifrån morsan till den grad att det gjorde honom illamående. och för det är jag tacksam. samtidigt.. vemodig, eftersom han växer ifrån. blir stor. oberoende.
men han gillar mig fortfarande. än har tonårsbaskilusken inte smittat honom. han tycker fortfarande att jag är lite cool. kanske mest för att jag inte liknar föräldrarna till de andra kidsen i hans klass.
det är dock bara en tidsfråga innan han börjar tycka precis tvärtom, antar jag. den dagen lär gry, då han tittar på mig med skeptisism i blicken och frågar varför jag inte kan se ut som en vanlig vuxen.
jag ska försöka påminna honom då om hur jävulskt tråkig en vanlig vuxen är. men än så länge presenterar han mig för sina kompisar med en glimt av någonting som kan liknas vid stolthet i ögonen. än så länge. det är ganska länge ändå.
själv ska jag tydligen skapa en ny gubbe på WoW och byta server. eller om det var tvärtom. och jag mindes precis att jag inte ätit än. alls. demens är ärftligt va?
och nu är det hög tid att åka och hämta hem min festprisse.
disaster cat, that is.
igen. satans perkele. har haft magkatarr sedan i lördags och på det en riktigt överjävlig mensvärk. jag blev hemma idag. och mellan krämporna då jag låg utslagen på sofflocket och kved, har jag förstås möblerat om. har dock INTE målat någonting. men vardagsrummet ser annorlunda ut. och för första gången känns den ”rätt”. den har nu en helt annan balans än tidigare. jag undrar vad prada säger när han kommer hem. förmodligen ler han bara och kallar mig ambivalent. ja, jag har nog lite svårt att bestämma mig. dessutom älskar jag förändringar. är så van vid dem. det riktigt spritter i kroppen när det känns nytt. ja, om det nya är bra, förstås.
nu doftar här vanilj och nyduschat. värmeljusen lyser genom rött glas och mysfaktorn är hööööööög
om bara magen kunde ge med sig också..
jag tror prada har en affär.. han brukar vara hemma 5-10 över 10… nu är klockan 12 över
på att få dra ett nytt andetag. på att få flyta med, falla, sväva. på joakims ord. på kent-känsla. jag är tacksam.
http://open.spotify.com/track/2NcPkdZXUg2kJKoGeEdjKr
denna vecka blev en lååååång arbetsvecka med bara en dags ledighet. igår körde vi singing bee för hela slanten. det var kul, men vi var trötta.
idag kände jag inte för att kliva ur sängen alls, men insåg att jag skulle ångra mig ifall jag låg kvar hela dagen, eftersom söndagar är så enormt korta i jämförelse med övriga dagar.
så nu sitter jag här, i soffan med en java och lyssnar på mina tokiga grannar som varenda dag drar nån tung möbel tvärs igenom hela lägenheten i timmar i sträck. de driver mig till vansinne.
jag funderar på att bli en ligist.
denna ritade jag en dag när vi fortfarande bodde i stora vika efter en sån där vaken natt i ett försök att hålla mig vid medvetande.
tror iofs att den redan ligger upplagd på bloggen någonstans långt bak. men jag fann den på poeter.se och kom på att jag tycker om den.
eller fanatiskt. jag vete fan.
http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/klick/article5926251.ab
hon kanske skulle våga sig på en läppförminskning också. det är främst där min blick fastnar.
under veckan som varit, har det hunnits med 2 kvällar av utbildningar. kommunikation och forumspel är de ämnen som avhandlats.
jag har sällan skrattat så mycket.
på jobbet har jag slitit hund. på riktigt. jag borde ha träningsvärk. har släpat möbler. feta hyllor från ett rum till ett annat. och jävlar vad fint det blev.
nu återstår två sena arbetspass. ikväll jobbar jag 16-01 och i morgon 17-midnatt. på söndag får jag vila. wow.
nu är jag inte blond längre. håret står i brand igen. med lite gröna skiftningar.
snart kommer dev. vi hinner kramas. dessa fredagar är ganska plågsamma.
vi är goda vänner också mycket liiika. våra karlar har dessutom funnit varann och dumpat oss för att tillsammans gå på bio.
vilket ju inte gör så mycket, eftersom vi tycker om att leka med varann och våra kameror
nu är jag dock dödstrött och önskar massor att jag hade sovit inatt. dessutom håller jag på att dö av svält.
pradaaaaaaaaaa, jag behöver donkenmat!
och eftersom jag övar på saker, fick det bli en av dem:
jennys daniel på scen:
då jag inte kunde somna. jag påbörjade en bok och läste klart den. då var klockan 20 över 4. tanken att somna då, eller strax därefter, kändes korkad, eftersom dev ska på pingisträning. pingisträningssöndag innebär tidig morgon.
så nu har jag rotat runt i bloggvärlden. insupit inspiration. tror dock att jag lär ha glömt den ganska snart. nu börjar jag bli en aning trött, nämligen.
prada är ledig i helgen, tack och lov, så han får köra bilen. jag tror inte jag hade varit lovlig bakom ratten idag.
för en liten stund sedan vaknade dev. och skrämde vettet ur mig. jag hörde honom inte komma och helt plötsligt stod han och kikade fram i dörröppningen och gjorde klickande ljud. kånstiga unge.
mitt hjärta höll på att stanna. jag var ju helt inne på att det fortfarande var natt.
om en halvtimme ska även prada upp. då är det frukost och iväg. jenny och daniel har lovar att komma och titta på när dev tränar. daniel är ju ett GAMMALT pingisproffs. det blir sjukt skoj.
det känns som evigheter sedan jag träffade min smultronpuss, trots att det faktiskt var i förrgår. eller förr i går, som alla jag känner säger, innan jag iträder min roll som ordpolis och rättar dem
jajuste. glömde nästan berätta att jag gjort en jenny och köpt närbildsfilter. det är sånt jag gör när jag är omöjlig och trött bortom all vett och sans. nu återstår ett par dagars väntan.
och jag tänker skylla allt på någon annan. den där som gör att jag inte har råd att köpa mig en eos 7D. fan ta dig. och där har du. rätt åt dig, din djävul. närbildsfilter är min ljuva hämnd :p
jag vill förövrigt ha denna bloggdesign, men med helsvart bakgrund. går det? finns det? är det en mjöööölighet?
hennes redigering på denna bild är snyggare, men jag gjorde ett eget försök ändå.
bilden är tagen med hennes nikon D300.
jag fotade ett japanskt studiebesök häromdagen. åt jobbet. 
och när jag ändå är tillåten att ränna omkring med kameran på arbetstid, blir det förstås även andra bilder:
jag har mensvärk. grotesk sådan. och pms. fuck.
och det regnar ute, men här innanför våra väggar är det riktigt mysigt, trots magsmärtorna.
fick favoriträtten till middag, har druckit kaffe och nu funderar jag på chips.
den första bilden har smultris tagit och jag redigerat och den andra är både tagen och redigerad av mig, med smultris finfina nikon d300.
och lite annat. fast mest är det musikvalet. och insikten om att människor är onda. vill ont. inte just mig, men andra. att det överallt hela tiden sker saker jag inte kan avstyra. och än en gång blir jag påmind om vad det var som fick mig att vilja sluta veta saker.
så jag återgår till att vara en happy idiot. klär mig i mina nya fina rosa kläder och ler. stort.
idag är förövrigt en bra dag. om man bortser från att jag måste ta mig ett allvarssnack med dev om saker som hänt i skolan under veckan som passerat. allvarssnack är mindre trivsamma nu när han är här mindre. tidigare var det inte hela världen, eftersom vi hade all tid i världen att hålla sams. nu är dagarna plötsligt kortare och dem vill jag fylla med idel skratt. vissa saker går dock inte att förbise. så idag, efterläxläsningen, ska vi talas vid. allvarstalas.
veckan som varit har sett lite annorlunda ut, eftersom vi varit på utbildningar i vårby gård. intressanta sådana. jag vill tro att jag lärt mig någonting. kommit djupare in i betydelsen av kasam och systemteorier. det jag vet, är iaf att jag träffat varma, sköna människor. fritidsledarmänniskor är speciella. jag passar in bland dem. det gör gott.
att jag själv brister i kasam (känsla av sammanhang) är ingenting jag förvånas över, eftersom ett självskattningstest mest ser ut som ett om adhd. ”händer det att du har känslor du helst inte vill kännas vid?”, ”hur ofta känner du att inte är säker på att du klarar av att behärska dig?” eller ”har du känslan av att vara i en obekant situation utan att veta vad du skall göra?”. huva. betyder det att man inte kan arbeta som fritidsledare och tänka kasam om man har en bokstavskombination? vill jag då fortfarande göra en utredning? eller bör jag fullfölja en kanske även därför.
hursomhelst, så fortsätter utbildningarna även nästa vecka. två fantastiskt roliga kvällar till. det känns bra.
och ute skiner solen som om ingenting har hänt. jag längtar ut. vill dra halsduken runt halsen, stoppa ned fötterna i mina rosa skor och bege mig ut på fotosafari.
supermacro på devs glaskulor:
birka paradise är en bra båt. och vi hade kul.
i säng kom vi inte förrän i morse nångång. vi körde nämligen en lek med ett gäng galna främlingar. leken hette hr. hyttrunda. vi letade helt enkelt efterfest. hela natten
människor är goda. just nu. det gör mig glad.
skrikspyan har tittat förbi också. det gjorde prada stolt. muahhahhahahaa.
jag satt utanför toaletten och skrattade. betyder det att jag är ond?
prada har nu alkoholförbud. åtminstone fram till min födelsedag.
varannan vecka innebär arbetstid till 01:00. jag erkänner villigt att jag inte är särskilt sugen. jag skulle bra mycket hellre träffa kompisar över en öl eller två.
men det är som det är.
i övrigt är jag fortfarande trött. idag sov jag ändå till 11:30. det är sent.
snart kommer dev. det är den där ”umgängesfredagen”, som alltid är alldeles för kort.
detta är bland det vackraste jag sett. sådant vill jag skapa.
veckorna är långa, fast korta, men eviga. jag är trött.
jag vill ha tid att fota, sova ut, tänka, drömma, planera, tänka om, grubbla, skriva och allt det där jag behöver göra, för att fungera ordentligt.
nu går jag på någon slags trist automatik. jag har fortfarande kul. jag skrattar. gillar. ler. är trevlig. men jag är trött. jobbigt trött. och trött… skrev jag trött?
c fyllde år igår. det var kalasigt värre. hans sambo hade tagit en veckas semester inför detta. förberedelser tar tid. och hon hade styrt upp bra. där var tipsrundor och mat och väldigt, V Ä L D I G T välstädat det var dessutom en massa folk som skulle samsas på deras relativt lilla bakgård( som förövrigt se nästan exakt ut som min gamla bakgård. i det där radhuset jag köpte. och sålde. när huvudet spann som fortast. vi bodde grannar då. av tre hushåll i samma länga, var de ett och vi två. och nu känns det att jag är trött. jag skriver vad helst som stiger upp i skallen och får det nästan, bara nästan, att verka fårståeligt).
hursom. det var kul. jag träffade en massa människor jag inte träffat på år. jag skrattade mycket. och kände mig nästan, men bara n ä s t a n, som en socialt begåvad indvid.
innanför den där masken jag trätt över fejset, darrade jag. kände mig hopplös. spejsad. och jävligt udda.
sedan kom prada. trygghet.
vi blev inte särskilt långvariga dock. eller det blev vi ju egentligen, eftersom tillställningen drog igång redan vid 15-rycket. 20 över 11 sade vi tack och adjö och promenerade hem.
dev tyckte inte alls att han var trött egentligen, men isäng fick han gå ändå. dagen som är idag skulle ju påbörjar sådär hysteriskt tidigt för att vara en söndag.
den tredje pingisträningen. dessutom blev det två träningar, eftersom han blev tillfrågad om att kliva upp till c-laget, och deras träning är lagd precis efter.
i det första laget var han bra. riktigt bra. för bra. i det nya fick han jobba. de andra har större erfarenhet, medan devs träning hittills bestått av ”kungen” på skolan. men på en träning lärde han sig massor. hans forehand såg nästan ut som de andras i slutet. stolthet. jag gillar pingis.
förutom mig, satt där två andra föräldrar. och till skillnad från de föräldrarna jag träffade sist, var dessa tu riktiga pratkvarnar. jag gillar pratkvarnar. och fastän att mitt hår ser ut som blonderingen från helvetet och min underläpp är prytt med ring, var det som att prata med vem som helst. jag som är van vid föräldrar som de på föräldramöterna på devs skola. de där som nästan rynkar på näsan vid åsynen av mig. det gjorde inte dessa. jag fick vara en av dem. tack
och håret. ja, håret. jag trivs inte som blondin. inte ens litet. men nu har jag stillat min nyfikenhet och vågat prova. inte för att det är första gången, men det var länge, länge sedan sist.
jag vågar inte färga det riktigt ännu, så jag väntar någon dag.. men sedan blir det åter rött. som det ska vara. som jag
färgen på mitt hår. mönstret på mina strumpbyxor. jag är höst nu. trist.
så jag bläddrar bland ”gamla” bilder. gillar ljuset i denna. och färgen.
jag har blivit utmanad av Berit Bryhnja. ett ord som kan beskriva hennes blogg är: herrejösseskul (JOOOOOO, det är VISST ett ord!!!!!)
jag utmanar:
berit
smultronet
vix
månica
trollet
eftersom smultris utmanade mig tillbaka och jag inte orkar utmana fler, men ändå vill beskriva hennes blogg med ett ord, lägger jag till det här.
smultronets blogg skulle jag beskriva med ett: känslosam.
har lekt litet. testar min nya glasskiva, försöker hitta vinklar, ljus och framförallt intressanta saker att fotografera. jag har inga. därför fick det bli en gammal avdankad parfymflaska och en blomjävel.
inte ett dugg intressant, men jag vill iaf veta vad jag gör rätt och fel. vad jag ska tänka på. och hur fan får man vitt att bli vitt över en hel bild utan att fräta sönder delar av det? gahh.
har smultris lärt mig hur hon ps:ar ögon. nu ska jag bara öva mig till perfektion. dit är det långt
