och en del annat jag tyvärr inte lyckas lägga upp i bloggen. hur fan infogar man videoklipp? bajsröv.
det var länge sedan jag satt på det där tåget
evigheter sedan jag levde det där livet
i ett hus jag aldrig bodde i
men där jag hade en bädd och en vrå
att hämta andan i, lämna andan i och fortsätta framåt
~
det var evigheter sedan jag satt på det där tåget
påväg ingenstans, mot allt
ett halvt liv sedan, räknat ur rätt perspektiv
mot ett liv bakom stängda dörrar, i skenet av en lampa
formad till en hand som aldrig slog, men lyste vackert
och jag föreställde mig kärleken där
~
jag minns deras ansikten än, de där livrädda blickarna
och hur vi alla kämpade med att att dölja dem
jag håller minnet av den där allra sista morgonen,
innan jag satte mig på det där tåget igen
och valde ett liv bland larver,
i en kupad hand
och föreställer mig kärleken här
annars är julen över. nyår runt hörnet. magkatarren under bröstbenet. och så.
och eftersom jag nu fått tag på en bättre ficklampa, så lär det dyka upp ännu fler.
ja, allt ska göras tills man kräks över det.
blev inspirerad att testa det jag hittade i detta blogginlägg. roligt, men svårt att få till. får inte till det lika bra som bilderna i det inlägget, men lite fint blev det:
och en son. son kommer på tisdag. när kommer snön?
jag har bränt håret. förläng ögonfransarna. slagit in julklapparna. förankrat staketet. (inte mitt staket. carros staket. jag har inget staket att förankra). fått en ny kollega. älskat mitt jobb. hatat mitt jobb. älskat mitt jobb igen. köpt julkorten som aldrig blir skickade. och så har jag gråtit. åt tv-program. anat en läcka, ett hål, där allting rinner ut.
det är snart jul. en jul då prada jobbar och son är hos pappa. heja.
jag kan den här saknaden nu
utantill
vet hur färgen blå skimrar i solen
tillochmed när man klär den i clownkläder
och ger den en stor röd näsa
att dölja grinet bakom
john, den är ful
tragikomisk komitragisk tragipatetisk
och jävligt ful
sluddrande rödnäst
som ett nedkissat fyllo
ett fult nedkissat clownfyllo
ibland slår jag armarna om den
i ett försök att verka mänsklig
och andas med munnen
när stanken sticker i bihåletrakten
men jag lyckas aldrig dölja föraktet
eller lögnen om att den smälter in
särskilt väl
john, får man döda fula rödnästa clownfyllon
får man peka och skratta och sparka ihjäl dem
om de stinker
och inte passar in
japp. snor. s n o r ! så, nu har jag fått det sagt.
och om att åldras, tänker jag.. fifan. skarevanåt. nu ska jag alltså föreställa 37. år. vahh?
jag bjöd på kalas iaf. av alla som skulle komma, kom bara ett par. vilket inte gjorde jättemycket, då jag hade influensan från helvetet på besök samtidigt. det var liksom trångt ändå.
c och hennes adoptivtonåring kom. och pussel-owe. och så var ju prada och dev här. och vi åt gott och drack gott, silade vin och umgicks till sent. pussel-owe tog tillochmed en liten tupplur på hallmattan innan han vinglade hemåt. han var egentligen inte riktigt så packad, men han fick inte igång sin mobiltelefon och jag vägrade låta honom gå innan jag visste att jag skulle få tag på honom för att se att han kom hem och inte somnade i någon buske på vägen. det var därför. och han somnade ju egentligen aldrig, bara låg där och drog sig en stund. vilade upp sig inför promenaden, så att säga.
det var väldigt trivsamt hursom. att ha människor omkring sig. sådana man kan räkna med när det blåser, liksom.
jag saknade förstås smultronet mitt, men hon kom med sin daniel på söndagen istället. vilket ju var den faktiska födelsedagen. och jag fick en liten, liten kasse av papper i present. och två blommor. och choklad. och ett par cocosbollar.
och så var vi ute med findus och kalle. och mitt huvud sprängvärkte. och jag trampade i hundbajs. ändå var det en bra dag. tills jag plötsligt vart dödssjuk. liksom på riktigt, nästan. när de åkte hem, låg jag och darrade på sofflocket tills jag inte längre stod ut och somnade.
men det var fint iaf.
och jag är tacksam för er. alla.
(2 av bilderna i galleriet har smultronet tagit, den där jag äter cocosboll och den där jag visar upp min nya fina papperskasse. även carro är skyldig till en bild, den där jag låtsas vara vuxen och dricker rödvin)
och världen utanför saknar snötäcke. idag är det inte ens frost ute. jag tog en promenad ned till husvagnen nyss, för att se hur hon mår där ute i fukten. hon doftar alltjämt sommar. en att sakna och en att längta efter. jag tog av mig skorna och bara befann mig där en stund. i den gångna sommaren och i nästa. men jag upptäckte att det sipprar in blött via takluckan. presenning står därför högst upp på inköpslistan. tror jag ska be prada att åka och köpa en redan idag.
i morgon fyller jag år. och hon skickade ett födelsedagskort. signerat med ett korthugget ”mami”. hon har därmed tagit sitt kliv. nu förväntas jag göra resten.
idag tänker jag nysa, städa, äta god mat och dricka ett par kalla hof.
så kan det gå.
’cause i’ve got to. och utöver det, gör jag så lite som möjligt.
och hennes 70-årsdag kom och gick. hennes. mammas. ljudlöst.
så jag bleker håret och planerar vardag. och en tripp till ullared. inte för att jag vet vad jag har där att göra. men jag vill ha ett avbrott. någonting som skiljer sig från det andra.
veckan som är har jag gjort slut på. jobbmässigt. resten är helg. och jag har börjat tänka på henne mer nu. men bara tills det gör ont. släpper in saknaden långsamt. lite, lite i taget.
och det är tyst.
..lördag idag, betyder det att det bara är en dag kvar av helgen. och jag är trött. men utan huvudvärk. och jag är jag utan medicin. och därför också utan energi. den slösade jag på ikea med ”teter”. och nu är jag ölsugen.
jag köpte iaf en expedithylla. bara för att jag kunde. tänkte att jag kunde ställa den bredvid sängen och ha som sängbord, men den får inte plats. så nu står den i hallen. och det som stod där den nu står, står i rummet som gud glömde. precis som allting annat som inte får plats någon annanstans. och jag köpte en grön tunna med lock. bara för att den är grön. och det är ju fint.
efter ikea for vi till lida fridluftsgård och drack kaffe och åt en choklad och espressokaka. med grädde. vipsad grädde.
det har varit en fin dag.
nu ska jag ta mig en liten dusch och kanske äta en bit och därefter ilar jag förmodligen upp till kvarterskrogen med jeanette.
fast troligen skriver jag inte ett ord om huvudvärk. eller så gör jag det. medicinhuvudvärk. den där som känns spetsig. den som sitter ovanför den högra tinningen och påminner mig dagarna i ända om att jag är jag på medicin. tack.
men om man helt bortser från den och det faktum att värktabletter inte hjälper.. så mår jag bra. tror jag. utan att orka känna efter. har röda dagar. funderar på att färga håret rött också. liksom igen. nu när jag fajnalli blivit fri från allt pissgult från sist. men det är ju litet så jag fungerar. och jag älskar ju mitt röda hår. det är bara underhållet av det jag inte älskar riktigt lika intensivt.
och dagens fråga är – fortsätta bedöva hjärnan med surr eller låta sanningen sippra in..? jag hade beslutat mig för att denna helg skulle vara den helgen då jag hade tid att släppa in skiten, men som vanligt undviker jag att stanna upp. håller händerna sysselsatta och tankarna. är hela tiden i rörelse, även om jag inte gör någonting. allt för att inte lämna plats åt någonting oförberett. hur fan vet man om man orkar bryta ihop? hur vet man att det går över? att man inte blir galen.. att man orkar ta sig i kragen när vardagshelvetet knackar på igen. antar att jag får vänta tills jag har mer tid. nästa års semester kanske. fast det går ju inte. då är ju dev med. lilla, stora, vackra, sköra, starka dev.
nähe. lika bra att låta det surra på. slå ihjäl varenda liten oplanerad tid med wordfued.
det är för tyst, trots att musiken dånar.
..en sådan som har saker att säga. liksom oftare. eller överhuvudtaget.
att jag hade saker att blogga om. sådant som andra skulle finna intressant.
med det är och förblir tomt i mitt huvud. torrt liksom. och allt som sker är vardag. måhända en ganska intressant vardag. spännande och så. men förmodligen enbart för mig.
vi har iaf intervjuat ett antal potentiella medarbetare. jag har två favoriter. cheferna intervjuade ytterligare en igår. henne hann jag i princip bara skaka hand med. döda-fisken-handslaget var inte särskilt imponerande.
men vad vet jag. hon kanske var jätteintressant. jag hoppas inte.
och så är det kallt. sådär trist, blött, rått, grått och kallt. aj dånt lajk it.
piercingarna läker långsamt. åtminstone den ena, eftersom jag lekte piercingstudio på egen hand och kortade av staven själv. det problematiska var att lyckas få tillbaka kulan. att få den att gänga. utan att kunna se, då fingrarna dolde den lille rackaren.
tillslut drog jag ut hela plaststaven. vilket var ett misstag (och jag visste om det). för det första var den så mycket längre än jag föreställt mig. trodde att kindens tjocklek på ett ungefär överensstämde med läppens. det var f e l ! sedan skulle den ju in igen. ja, försök hitta ett millimetertjockt hål i en svullen kind i blindo med en böjlig plastflurp. utbrott much. tillsist fick jag iaf dit den, efter att ha desinficerat min gamla tungstav och tryckt in den från insidan för guidning. däremot hade jag fortfarande problem med att få kulan på plats. och när jag väl lyckades med det konststycket, fick jag inte till det ordentligt. så igår när jag vaknade, hade kulan trillat av och staven åkt ur nästan helt. och jag kan säga att hål i kinden läker fort. att trycka tillbaka den var nog värre än självaste håltagningen.
skaffade hursomhelst en tång att hålla i staven med medan jag frenetiskt försökte få kuljäveln att fästa. än så länge sitter den var..
så kan det gå.
bilder dels från när smultronpuss och jag var inne och gjorde söder och dels från dagen idag
eftersom hennes blogg är så fin 
hej jag heter jonna och jag är ett durkslag. mina alldeles nya kindpiercings läcker sörjig sårvätska och gör ont. men eftersom jag är den tålmodigaste av människor, håller jag ut.
skulle egentligen ha åkt in till studion idag och kortat ned stavarna, men jag tror att det är klokare att vänta. åtminstone tills de inte läcker lika mycket.
så istället ska jag på arbetsintervju. ja, inte min egen utan en som sökt tjänst hos oss. intervjuade en häromdagen som skrev en ansökan som enligt mig och de andra var en av de bästa i högen (drygt 70). in person var människan skygg och rädd och kunde inte ha ögonkontakt. trist. inte heller kunde han sälja sig själv alls. min personliga favorit ska intervjuas nästa vecka. jag hoppas att han inte skiljer sig lika mycket från sitt brev. att personligheten passar orden.
i övrigt jobbar jag, väntar på dev och spelar wordfued.
så kan det gå..
jag orkar inte tänka. för att sätta sig ned och faktiskt fundera, skulle vara rysligt svårt och besvärligt just nu. så jag håller mig sysselsatt. gymnastiserar hjärnan med skitgrejer. fingrarna med. så tar vi det sen. tänkandet. när det finns plats och tid och tillräckligt med ork.
idag är jag mest förbannad. på ytligheter. på arbetskamrater som gör mitt jobb svårare. arbetskamrat. kollega. en. men det går förmodligen över även det. det är bara så energislukande att försöka få en vuxen människa att förstå att om h*n inte sköter sitt jobb, blir mitt jobb svårare att utföra. att det stjäl tid från viktigare saker att försöka lokalisera denna när denne gör allt i sin makt för att försöka undvika att bli hittad. på en fritidsgård. att privata telefonsamtal är just privata och bör skötas på fritiden. att dataspelande är ett intresse som ska utövas på annan tid än arbetstid. att utbudet i cafeterian är till för ungdomarna och kostar pengar. att chefen och kollegorna kräver att man kommer i tid och att OM man råkar försova sig, är det opassande att börja laga frukost när man väl dyker upp. att ingen uppskattar en martyr och att mötas av en suck är oändligt trist. att det inte är att bli behandlad som en hund när man ropar dennes namn när denne inte går att finna. voff.
men, som allting annat, går det nog över även det.
voff!
det är liksom bra nu. jag har slut på låtsas. slut på hittepå. det är som bra nu. eller inte.
dryga två veckor var vi borta, men det känns som om vi tog en paus på bara ett par få dagar. vi gjorde dalarna, norrland, lappland och halva finland. såg renar, ormar, vattenfall och magiska stränder. vilken grej det var att åka inåt landet för att ta oss uppåt istället för att puttra längs E4:an hela vägen upp. sällan har jag skådat så mycket vackert. sverige är fan ta mig vackert. har nog aldrig uppskattat det som nu. favoritstoppen var dalarna (hos pussel-owe med släkt) och rörbäcks camping där vi stannade i tre nätter. finland var… svårt. lämnade en riktigt bitter eftersmak. men jag är glad för min mormor. och för min morbror. tyvärr lär jag inte träffa dem igen. inte mormor iaf. jag tvivlar på att hon lever så länge som det tar för min mor att växa upp och be om ursäkt för sitt handlande. jag tvivlar på att hon själv lever så länge.
vi fick iaf den här sommaren, mormor och jag. för det är jag tacksam.
och dev var grym. och prada med. det var en fantastisk semester, trots allt.
jag borde ha antagit att vår tidiga start inte skulle bli så tidig after all. varför väntar man med att montera fast saker som ska monteras till sista sekund? nöjd med att inköpet är gjort och ligger inplastad i bakluckan och förväntas montera sig sitt eget jävla självt. bajspåse! jag har fan slitit hund de här första dagarna av semester. jag är allt utom harmonisk. harmonisk är ett ord jag för tillfället inte kan stava till. se – hamrosink. helvete.
men husvagnen går bra. och jag har pyntat fint. hundlort!
nu tar jag en paus. herrå.
..jag har just börjat inse att det strax är semester. och jag borde redan ha börjat förberedelserna. borde ha börjat lasta husvagnen med sådant som ska med. eller åtminstone skrivit en sabla lista. det började jag med inatt. istället för att sova. i huvudet. för sån är jag. och jävlar i min låda, vad jag kom på med grejer att ha med. nu har jag dock glömt allt utom kortleken. så kan det gå.
och inte heller har vår kära bostadsförening ställt en container på utsidan för oss att använda som förråd medan de ska in i vårt egentliga för att glo på rör. det skulle vara klart den här veckan. jag irriterar skiten ur mig på folk som tar saker för givet. som att vi förmodligen förväntas flytta förrådsinnehåll under helgen som kommer. innan vi åker. när prada jobbar. och när allt annat ska packas klart. sådant gör mig bajsnödig.
nu återstår 3 arbetsdagar. en kort, en lång och en kort. det ska fan bli mig ett nöje att tacka för mig på fredagen. och jag tänker under de kommande fyra veckorna helt ignorera ord som ”borde” och ”måste” och dylikt. min navel kommer att vara putsad och ren som en nytvättad baby. för mina planer sträcker sig inte mycket längre än till att ligga och peta i den i en solstol under ett parasoll. om jag orkar.
och därefter 4 veckors frihet. husvagnen är besiktigad och redo för äventyr. så finland, prepare. och alla norr om oss, eftersom vi tar bilvägen över. uppåt. bort.
den senaste veckan har varit.. trist och rolig på samma gång. fritidsgården har varit tom på ungdomar, så vi har roat oss med att spela in fantastiska låtar i studion och gjort musikvideos till.
ska försöka lägga upp dem här. nähe.. det går tydligen inte.
förra veckan jobbade jag läger på gålö. fint som snus. och nu är dev i finland med sin far.
i övrrigt gör det ont att andas. men det går väl över det också. och jag är hungrig.
nu är missåmmar över. och resten av sommaren också, tydligen. (och en hel harang om hur vädret suger och sånt).
missåmmar var åtminstone regnfri. men många bilder blev det inte, då vi åt inomhus där ljuset var uselt och för att jag enbart tog med mig vidvinkeln, i tron att det skulle räcka. det gjorde det inte. jag var för trött och lat och mätt för att orka leta vinklar som passade.
så kan det gå.
jag är inge vidare på att fira saker. inte jular, inte valborgar och inte midsomrar. det blir bara ännu en skön grillkväll med c & c, nikko och pussel-owe, eftersom prada arbetar och dev firar dagen med sin far (som är mycket bättre på att fira saker). jag lär inte klä upp mig och inte binda blomkrans. lämnar allt sådant till dom som kan.
kameran följer förstås med, så ett par bilder eller så kommer förmodligen upp i morgon.
häv ö najs däj!
vi hamnade i mariefred, inte tystberga. resmålet i sig var ganska oviktigt. det var resan som var poängen. och på vägen dit, vart vi än var på väg, hamnade vi på min gamla skola, edesta skolhem, som nu är omgjort till café. det var en märklig känsla att återse stället efter dryga 20 år. att det var fint där mindes jag, men det var vackert nu. lummigt. flummigt. omgjort med själ.
stället heter numer ”den gröna delfinen” och har ni vägarna förbi vagnhärad, tycker jag att ni ska ta en omväg (för det ligger aningen avsides) och kika in på en eko-kaffe.
vi erbjöds en plats att övernatta på, trots att tanken med att få till en B&B än så länge inte var mer än en tanke. jag gillar sådant. människor med själ. men vi ville vidare.
så vi körde dit nosen pekade. jag tror vi funderade på katrineholm ett tag. men när vi såg mariefredsskylten, beslutade vi att det var där vi skulle hamna. åtminstone som en plats att stanna till på.
men så hamnade vi på gripsholmsviken. lite för fint, lite för snofsigt, men vaffan. och jag som hade packat med mig ett par mjukisar och en tjocktröja och ingenting mer. jag passade inte direkt in bland alla märkesjeans och smink. och min förhoppning om att få bada bastu och dricka öl på en brygga i solnedgången gick liksom inte riktigt hand i hand med vad hotellet hade att erbjuda.
vi åt på gripsholm värdshus. ja, eller försökte. jag beställde in nåt (efter viss övertalning) jag visste jag inte skulle kunna äta. och så var det. (har jag nämnt att jag är blond?) så jag fick dela med prada. dryga timmen senare åt vi en varsin pizza. så kan det gå.
sedan låg vi till sängs strax efter 20:00 och var som två pensionärsjävlar. sen sov vi. och sen vaknade vi. och sen regnade det. och sen glodde vi på slott. och sen åkte vi bil. och sen var vi på stallarholmen. och sen åt vi brunchbuffé. och sen åkte vi mer bil. och sen kom vi hem. och så.
och nu är min bihåla i farten igen. funderar på ifall man skulle kunna operera bort den. som man gör med struliga halsmandlar liksom. och så längtar jag till semestern, förstås. till landsvägar och campinghelveten. jag är en white-trash-wannabee av stora mått.
hejrå.
på grönan och ölandet efteråt på södra teatern, kan jag avslöja att jag idag inte varit på topp. inte bakfull direkt, men riktigt seg. och samtidigt frustrerad över regnet som tvingade mig att stanna inomhus med min nyförlösta bebis. ja, 7d:n, that is.
så i morgon planerar jag en roadtripp. förmodligen till tystberga. och förhoppningsvis med en trivsam övernattning på nåt sött litet b&b. prada är tack och lov lätt att övertala, eftersom han gillar våra roadtripps lika mycket som jag. han kör och jag fotograferar. det känns som jämnvikt.
jag är kär i ljuseffekterna från min nya blixt, så här kommer ett par bilder till.
de två sista bilderna är tagna med lensbabyn, förstås. aj lajk stars
and it’s a canon eos 7d. a beauty. och flera veckors ångestväntan är äntligen över. passade även på att inhandla en ny blixt, då jag drämde den förra i golvet samma dag jag fick den och den därefter fungerat emellanåt. liksom lite som det fallit den in. denna är en kombinerad typ. ring och vanlig blixt i ett. hittills – fantastisk. jag är ju inte helt ovan vid en 7d då jag har en på jobbet, men det känns ändå oerhört vackert att hålla i henne. tyvärr suger ju vädret luden pung, så jag kan inte riktigt ta ut svängarna som jag skulle vilja, utan får istället fota sånt som jag redan fotat 71249134 tusen ggr inomhus. trist. men hon är här. i’m loving it!
jag skulle egentligen varit på inflyttningsfest. egentligen. och hade jag inte varit jag och så jävla svår, hade jag varit där. with bells on.
istället blev det en dag på dalarö med lensbabyn, dagisfröken, gristian och nikko och därefter grillat och några iskalla på en solig baksida där vi fick sällskap av pussel-owe. inte alls illa.
på människor. vuxna människor. jag borde ha lagt locket på den burken för åratal sedan. jag är nog naiv. men nu vet jag.
köpte iaf en lensbaby. och tillbehör. min nya kamera levereras någon gång i framtiden. obestämd framtid. och jag tappar snart förståndet. 40:an beter sig illa och jag missar en massa tillfällen, eftersom den strular och ger mig felmeddelanden istället för att faktiskt fota det jag försöker fota. det är frustrerande. men lensbabyn är fin. synd bara att jag inte har en kamera att matcha dess finhet med.
och fågelbebisarna flyttade igår. eller åtminstone en av dem. de andra måste ha flyttat tidigt i morse, för idag är det tyst. fasligt tyst. en av dem mellanlandade på vår balkong innan den flaxade vidare.
det var fint.
och titta på och sura och dricka ur blommiga muggar och fota blommor och överkörda läskburkar
mer kärlek, varm magkänsla, bubbliga skratt, breda leenden och härliga, härliga människor. och några söta djur.
www.minfritid.nu för den här dagen. idag är jag kär i varenda människa jag mötte. vackrare, varmare, mer begåvade, fantastiskt kreativa människor har jag aldrig tidigare beskådat samlade under ett och samma tak. och jag hade ynnesten att få strosa runt bland dem med två kameror. hudknottrande, frigörande och oerhört inspirerande. jag ville aldrig att dagen skulle ta slut. trots att fötterna värkte. och ryggen.
tack och lov väntar ännu en liknande dag i morgon. fler skatter ska belysas, fler talanger ska få skina och jag ska försöka fånga dem alla på bild.
en del av dagens möten:
på att uppdatera, men det finns liksom inget av intresse att dela med sig av.
min nacke gör fortfarande ont, jag gjorde en rotfyllning i förrgår. ja, eller tandläkaren gjorde den. det var sådär.
min kamera är dammig och trasig. jag är gammal.
en grillning. en vårkväll. och vänner.
som mest handlade om bebisar. finfina bebisar. och några fina vuxna.
att jag älskar att fotografera 
från helgen hos C, C & nikko
i känslan som vilar på mina axlar i dag. den som säger att allt ordnar sig. att problem bara är problem om man låter dem bli det. så jag lutar mig tillbaka i min mentala orangea soffa, vickar på tårna och sörplar kaffe.
prada har hyrt bil med dragkrok, så att vi kan hämta hem husvagnen. MIN husvagn. på torsdag. om allt vill sig väl. och ute cyklar folk omkring i shorts. eller så var det beige byxor. det spelar ingen roll. det är vackert. gult. och jag tänker ta med mig kameran hem till F & H för att höra allt om deras nyköpta sommarstuga och fota allt som känns. dagen i dag ska jag bjuda upp till vals. om bara magen håller.
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
och jag tänker älska den och krama den och pyssla om den och måla den vacker och pimpa den galen och klappa den fint och åka omkring i den hela sommaren lång.
först ska jag förstås ordna bil med dragkrok och hämta hem den.
står i dörröppningen och ler blygt. villig att omfamnas men inte alldeles beredd att ta första steget. inte fullt ut. hon kan tänka sig att mötas på halva vägen. ta ett kliv in i hallen, men behålla jackan på. så vi står där. lågmält samtalandes. i hallen. bland huller-om-buller-skor och utspridda grushögar. grushögar som spritts ut är mindre grushögar. många mindre grushögar. men hon är här. och det finns ingenting som är vackrare.
och att jag sedan måste jobba långa dagar, gör mig inte det minsta bitter. inte det minsta. jag tycker in fact att det är roligt att tvingas vara inomhus när världen vaknar. när det knakar av växtvärk i gräset. det är bara roligt. jag lovar.
läggs till högen. allt doftar rent. men fortfarande letar jag efter den där specifika doften som alla andra får till och aldrig jag. den perfekta blandningen av tvätt och skölj – medel. eller så kan jag bara inte känna den hos mig själv. min näsa kan inte ta in den när den blandas med mina egna dofter. kanske är det precis likadant för andra. att de suktar efter min specifika tvättdoft, men aldrig får till den.
idag är det varmt. så varmt att jag inte kunde ligga kvar och läsa på balkongen när solen klev in där. det är vackert. så jag satt på vardagsrumsgolvet iförd bara bh och trosor och vek kläder och mös med min dallrande pösmage. nästan fem månader nikotinfri har börjat sätta sina spår runt min midja. det är okej. tror jag. idag är det iaf okej. i morgon kanske jag panikar. som om det skulle förändra någonting. jag är för vek för att ha karaktär. ge mig en havreboll för fan.
här är ett par bilder från i fredags, då jag och mitt älskade smultron möttes upp på söder och skrämde slag på vanligt folk.
gällande vårens ankomst. jag orkar inte med det här utdragna väntandet. det driver mig till vanvett. det regnar och blåser om vartannat. så även när solen ser varm ut, är vinden så hård att den ändå inte når fram att värma mig. det är minst sagt frustrerande. jag vill göra vår. äta melonglass i solen och vägdammet på parkeringen utanför jobbet. det är för mig ett säkert vårtecken.
och jag saknar fortfarande mitt bolltäcke. det är ca två veckor sedan prada lämnade in det på kemtvätt. en vecka senare skulle det vara klart. och sedan hette det i morgon, kanske. och sen i slutet på veckan, kanske. och tillslut var det helt plötsligt så att det inte gick att tvätta det alls, eftersom maskinerna var för små. och det skulle skickas tillbaka. men tydligen krockade chauffören på vägen, så täcket kom aldrig och nu heter det ”på tisdag nästa vecka, kanske”.
och jag börjar ana oråd. jag tror att de förstört mitt täcke. och jag kan inte sova. och det gör mig förstås att mitt tålamod räcker än mindre till allt jävla jävulskap. så bara ge mig mitt jävla bolltäcke och en vår som känns och jag lovar att vara nöjd. just nu. så.
bolltäcke. sömn. solhelvetet. semester. tålamod. ork. pengar. och människor. vissa människor.
och mitt huvud continues to vara fyllt av snor. om dryga timmen ska jag iaf till vårdcentralen för att bekräfta misstanken om bihåleinflammation. jag är dock tillbaka på jobbet efter att ha legat utslagen i sängen i SEX dygn. inte förrän på den sjunde dagen orkade jag med annat än hasa mig till och från toaletten. då orkade jag nästan sy. så jag sydde. två väskor. glada väskor. och så jobbade jag kväll, trots att jag fortfarande mådde huggorm. sedan vilade jag i ytterligare en helg. orkade inte ens med tvättsöndag. och fortfarande mår jag som en påse hundbajs. skillnaden är att snoret numer sitter någonstans bakom ögat. och jag har roligt nästan jämt.
så kan det gå.
karusellen som är dagen i dag gör mig snurrig och illamående. jag mår skräp. liksom på riktigt. dessutom lyckades jag tappa min iphone i golvet så att hela glaset krackelerade sönder i småsmulor. nä, tack för mig. vill ni mig nåt, ligger jag i fosterställning någonstans under täcket och gråter stillsamt.
nämligen prada. vilken kille. jag vaknade av att dörren gick igen när han for till jobbet. tog mig täppt och eländig som ett ånglok till köket, efter diverse avstickare, för att bereda mig mitt morgonkaffe och upptäckte på köksbordet en skatt. en glimrande, glittrande klenod bestående av två färska ostfrallor, lika många chokladdougnuts och en flaska nezeril. tack älskade, fina, bästaste du <3
i övrigt är jag svag med rastlös. saknar fotograferandet, skulle vilja orka sy nåt och längtar ut. vill dricka kaffe i vårsolen och lyssna på smältandet. men ingenting känns. hittar inte nerven. magkänslan. inte ens musik når in.
jag hoppas att det bara är förkylningen.
jaja.. har ju åtminstone strax tvättstugan att roa mig med
säger mig att jag borde uppdatera, men orken finns inte. jag är kvar här iaf. med hjärnan full av snor. och så.
