fredag morgon

har fan guld i mun. vad betyder det? vilket jävla uttryck.
eller så har jag missupfattat det mesta denna morgon.
ljuvligt är det iaf.
min sista lugna fredagsmorgon i lägenheten.
allt är sista nu. helgen är vår allra sista här. devin och jag är överrens om att vi vill tillbringa den tillsammans, bara han och jag, här hemma.
sen blir det liksom aldrig mer bara han och jag.
jag kanske överdramatiserar. men känslan är sådan. överdramatisk.
sista gången. allra, allra sista.
jag vill gå runt och stryka på allt med handen. liksom lämna doften av mig här. markera.
trots att jag vet att det ska renoveras innan nästa familj flyttar in.
vemodet är som en blöt filt. ändå vill jag ju inget annat. jag har fått nog av grannen som mekar moppe i porten, han vägg i vägg som inte hittar volymknappen på datorn, han ovanför som knullar så väggarna svettas. 
om jag aldrig varit kluven tidigare, är jag ett schizofrent vrak, för tillfället.
det är också en upplevelse.

(ps. bilden ÄR photoshoppad, så det inte uppstår några missförstånd om den saken)