om snor och att åldras

japp. snor. s n o r ! så, nu har jag fått det sagt.
och om att åldras, tänker jag.. fifan. skarevanåt. nu ska jag alltså föreställa 37. år. vahh?
jag bjöd på kalas iaf. av alla som skulle komma, kom bara ett par. vilket inte gjorde jättemycket, då jag hade influensan från helvetet på besök samtidigt. det var liksom trångt ändå.
c och hennes adoptivtonåring kom. och pussel-owe. och så var ju prada och dev här. och vi åt gott och drack gott, silade vin och umgicks till sent. pussel-owe tog tillochmed en liten tupplur på hallmattan innan han vinglade hemåt. han var egentligen inte riktigt så packad, men han fick inte igång sin mobiltelefon och jag vägrade låta honom gå innan jag visste att jag skulle få tag på honom för att se att han kom hem och inte somnade i någon buske på vägen. det var därför. och han somnade ju egentligen aldrig, bara låg där och drog sig en stund. vilade upp sig inför promenaden, så att säga.

det var väldigt trivsamt hursom. att ha människor omkring sig. sådana man kan räkna med när det blåser, liksom.
jag saknade förstås smultronet mitt, men hon kom med sin daniel på söndagen istället. vilket ju var den faktiska födelsedagen. och jag fick en liten, liten kasse av papper i present. och två blommor. och choklad. och ett par cocosbollar.

och så var vi ute med findus och kalle. och mitt huvud sprängvärkte. och jag trampade i hundbajs. ändå var det en bra dag. tills jag plötsligt vart dödssjuk. liksom på riktigt, nästan. när de åkte hem, låg jag och darrade på sofflocket tills jag inte längre stod ut och somnade.
men det var fint iaf.
och jag är tacksam för er. alla.
(2 av bilderna i galleriet har smultronet tagit, den där jag äter cocosboll och den där jag visar upp min nya fina papperskasse. även carro är skyldig till en bild, den där jag låtsas vara vuxen och dricker rödvin)