där jag hämtade andan

det var länge sedan jag satt på det där tåget
evigheter sedan jag levde det där livet
i ett hus jag aldrig bodde i
men där jag hade en bädd och en vrå
att hämta andan i, lämna andan i och fortsätta framåt

~

det var evigheter sedan jag satt på det där tåget
påväg ingenstans, mot allt
ett halvt liv sedan, räknat ur rätt perspektiv
mot ett liv bakom stängda dörrar, i skenet av en lampa
formad till en hand som aldrig slog, men lyste vackert
och jag föreställde mig kärleken där

~

jag minns deras ansikten än, de där livrädda blickarna
och hur vi alla kämpade med att att dölja dem
jag håller minnet av den där allra sista morgonen,
innan jag satte mig på det där tåget igen
och valde ett liv bland larver,
i en kupad hand
och föreställer mig kärleken här