vi hamnade i mariefred, inte tystberga. resmålet i sig var ganska oviktigt. det var resan som var poängen. och på vägen dit, vart vi än var på väg, hamnade vi på min gamla skola, edesta skolhem, som nu är omgjort till café. det var en märklig känsla att återse stället efter dryga 20 år. att det var fint där mindes jag, men det var vackert nu. lummigt. flummigt. omgjort med själ.
stället heter numer ”den gröna delfinen” och har ni vägarna förbi vagnhärad, tycker jag att ni ska ta en omväg (för det ligger aningen avsides) och kika in på en eko-kaffe.
vi erbjöds en plats att övernatta på, trots att tanken med att få till en B&B än så länge inte var mer än en tanke. jag gillar sådant. människor med själ. men vi ville vidare.
så vi körde dit nosen pekade. jag tror vi funderade på katrineholm ett tag. men när vi såg mariefredsskylten, beslutade vi att det var där vi skulle hamna. åtminstone som en plats att stanna till på.
men så hamnade vi på gripsholmsviken. lite för fint, lite för snofsigt, men vaffan. och jag som hade packat med mig ett par mjukisar och en tjocktröja och ingenting mer. jag passade inte direkt in bland alla märkesjeans och smink. och min förhoppning om att få bada bastu och dricka öl på en brygga i solnedgången gick liksom inte riktigt hand i hand med vad hotellet hade att erbjuda.
vi åt på gripsholm värdshus. ja, eller försökte. jag beställde in nåt (efter viss övertalning) jag visste jag inte skulle kunna äta. och så var det. (har jag nämnt att jag är blond?) så jag fick dela med prada. dryga timmen senare åt vi en varsin pizza. så kan det gå.
sedan låg vi till sängs strax efter 20:00 och var som två pensionärsjävlar. sen sov vi. och sen vaknade vi. och sen regnade det. och sen glodde vi på slott. och sen åkte vi bil. och sen var vi på stallarholmen. och sen åt vi brunchbuffé. och sen åkte vi mer bil. och sen kom vi hem. och så.
och nu är min bihåla i farten igen. funderar på ifall man skulle kunna operera bort den. som man gör med struliga halsmandlar liksom. och så längtar jag till semestern, förstås. till landsvägar och campinghelveten. jag är en white-trash-wannabee av stora mått.
hejrå.
Made Insane 
finaste bilderna av finaste Myran! Åh, vad jag skulle velat vara med, som en liten slottsmus och kikat på dig när du skuttade omkring med kameran!
åå vad jag hade velat ha dig som slottsmus i mitt hus 🙂 PUSS finaste, bästaste knaster! ❤
SJUKT sköna bilder Jånnapånna ❤
❤ ❤ ❤
Jag gick på Edesta skolhem för ca 20 år sen oxå, bodde på Fristad kulle tror jag det hette.
Kul att se dessa bilder därifrån, det framkallar gamla minnen. 🙂
vad häftigt.. det var ju typ då jag gick också.. ja, dryga 20 år sedan iofs. minns dock inte vad byggnaden jag bodde i hette, men det var den nedanför skolan.. liksom över vägen och det där.
Hammaråsen? Jag tror det heter så, nere vid vattnet, va väldigt nära Frista kulle. 😉
Hände ju att man smög över dit nattetid ibland!
Rättelse, Hammaråsen va byggnaden som inte var nära vattnet. men va hette den byggnaden nu igen… Gult hus
nämen jaa.. hammaråsen var det nog. eller det känns vääldigt bekant iaf. fast nåt vatten hade vi inte i närheten.
Hammaråsen var det som låg närmast skolan, Frista kulle en bit ifrån mot Vårdinge fhsk, Högklint låg väl i Mölnbo och Furulid i Gnesta om jag inte missminner mig… själv bodde jag på Frista Kulle! Sjukt kul att se lite bilder därifrån, typ 30 år sedan jag var där 🙂
åh, vad kul att det finns fler av oss 🙂