spajder
särskilt när det kommer till att blogga. men det har ju avhandlats tidigare.

det finns så ofantligt mycket att skriva om. för mycket. jag vet inte i vilken ände jag skulle börja i även om jag en skulle hitta någon slags repstump att dra i.
livet ser helt enkelt inte alls ut som det gjorde sist. det ser inte alls ut som det var tänkt. vilket ändå inte är helt oväntat när det gäller mig. jag är inte känd för att ta de klipskaste besluten. är alldeles för impulsiv. saknar tålamod. älskar stort. hatar djupt.

men livet är iaf. någonstans precis utom räckhåll, men så nära att jag kan känna dofterna av det. och det är hoppfullt.
det ljusnar i takt med att det mörknar. tiden vattnar ur, bleker, läker.

jag tänker inte bli långrandig, eftersom det ändå inte är någon som läser. haha.
vill ändå lämna några rader till dig ann, om du hittar hit igen.. så att du slipper mötas av samma gamla torra inlägg år ut och år in. och det må vara innehållsmässigt lika torrt och fnöskigt.. men jag ska försöka återvända hit. det kan vara den ventil jag just nu saknar. bloggandet.
det är liksom svårt att skriva på de andra platserna. just nu. oftast. alltid. men kanske framförallt just nu.

höstkramelutter och sånt ❤

Annonser

About jånna

envis pratkvarn. född under en snöstorm. båtflyktig.

3 responses »

  1. Ann skriver:

    Men var är min kommentar? Lämnade ju en för flera dagar sedan. Vad märkligt. Jag har läst detta inlägg flera gånger. Jag blev så glad över din kommentar och gick in hit för att andas lite Jånnaluft och hittade detta underbara inlägg. Som spritter. Och det är inte sant att ingen läser, det är säkert fler än jag. Och jag vill veta mer. Om vad som hänt, vad du gör, hur du mår. Jag vill höra mer om vart oklipska, impulsiva beslut tagit dej. Jag vill veta vad det är du älskar stort och hatar djupt. Och hit kommer jag alltid att hitta, om du inte byter adress och glömmer att lämna den nya förstås. Men då kanske du letar upp mej och gör det där istället. KRAM!

    • jånna skriver:

      vad konstigt. internet måste ha ätit upp den. kommentaren alltså.

      och det gör inget att ingen läser. det behovet är inget behov längre. åtminstone inte just nu.
      och en dag snart ska jag skriva mer. just idag vill det sig inte riktigt.
      men en dag snart..

      kram.

      • Ann skriver:

        Dumma hungriga internet, käka upp mina ord så där. Men apropå ord, när det är dags för orden att komma är det dags, inte före det. Kram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s